msilverplats

Hur kan det komma sig att man kan rida så mycket bättre med lite ilska bubblandes i kroppen? 

 

Egny har varit riden av stora karlar före det att jag köpte henne, karlar som har mer muskler än mig, mer styrka och uthållighet. Karlar som kan sitta tillbaka och krulla ihop nästan vilken häst som helst. Jag däremot är 163 cm, 56 kg liten tjej med ett gymkort som samlar damm. 

 

Igår när jag red så kände jag tillslut att min gräns blev nådd. Svamlet var över. Egny, hon må vara en bebis men att fokusera på arbetet och inte skygga för hästar ute på vägen 40 meter bort anser jag mig kunna kräva av henne. 

 

Jag tycker mig alltid rida med mycket ben men när jag blir frustrerad så kommer en annan styrka fram tydligen. Skänkeln glappade inte en gång från sidan på hästen. Helt plötsligt hade hon en så samlad galopp, bar sig själv perfekt och skulle inte ens fundera att kolla på annat. 

Tänkte själv då att "vad konstigt att jag inte blir trött i benen".. Jag kände ingen trötthet alls. Mycket beröm åt hästen men sen när jag satt av och hade släppt mitt lilla humör så insåg jag. Jag var trött, benen bar knappt, träningsvärken idag är makalös. Hur bar jag mig åt? Jag red med muskler jag inte ens har.. 

 

Kan väl ändå inte bara vara jag som rider lite bättre när jag rider med aggression inom mig? 

 

Ps. Aggressionsridning innebär ej att straffa hästen eller dylikt. Aggressionsridning anser jag är när man helt plötsligt inte bryr sig om något annat än att stunden, hästen, ridningen, och morgondagens resultat.