msilverplats

Har varit så där utomordentligt dålig igen på att skriva inlägg. Fy på mig!

 

Gick i alla fall in nu och såg att jag fått en ganska nylig kommentar av "Linda", som önskar att jag ska berätta lite om mig själv. Det kan jag gärna göra Linda!

 

Jag är 20 år gammal, eller ung, beror på hur man ser det. Bor i Boden högt upp i norr med två egna hästar. Ett sto f. 2004 från Danmark, ett Zangersheide sto. Samt ett sto f. 2009 från Nederländerna, ett kwpn sto.

 

Jag har ridit sedan jag gick på dagis och har alltid haft ett brinnande intresse för hästar och hoppning. Tjatade och gnatade på mamma och pappa om att få egen häst redan då, men först när jag var 13 år fick jag min första egna häst. Ett sto f. 1996. Liten dam på 158 cm med okänd härstamning men otroligt mycket motor och hopp. Hon hette Catwalk of Eurostable.

 

 

Tyvärr så hade hon många skador så som spatt, kronisk kotledsinflammation, upphakningar och pålagringar som säljaren av någon anledning inte ansåg var viktiga att nämna. Vi gjorde allt vi kunde men tyvärr var det för sent.

 

Resan gick då till Danmark där jag provred 15 hästar och hittade Gavina Alfarvad Z, ett sto på då 6 år och 169 cm som var helt underbar. Inte den mest utbildade i mängden men med ett hjärta stort som solen. Hon är fortfarande här med mig. Vi har tillsammans tävlat 125 cm med placering samt många fina placeringar i 120 och snart är det dags för 130 debuten.

 

 

Nyss köpte jag även Egny, mitt 5 åriga sto på 164 cm, som jag startat 1,05 med och fått några fina felfria rundor. Men hon är väldigt grön. Kunde inte ens skänkelvikning när jag fick henne. Men ser henne som ett stort framtidslöfte.

 

 

Resan har dock inte varit så enkel. För ca 1,5 år sedan åkte jag av Gavina. Inte den värsta avfallningen men det gav mig otroligt dåligt självförtroende. Från att ha hoppat 120 utan problem så grät jag när jag kom mot ett hinder på 50 cm.

Tur är det väl då att jag är otroligt tjurskallig och vägrar ge upp! Tog mitt pick och pack och åkte ner till Hannah Åkerblom, en ryttare som nu ligger på topp 20 listan i Sverige. Stannade där i 1 månad med Gavina och tränade för fullt. Självförtroendet kom tillbaka men fortfarande så har jag mina dalar.

 

Det jag har svårast för är när jag kommer mot ett hinder och känner att jag blir osäker på avståndet, istället för att rida och hålla igång galoppen bromsar jag och ibland även fegar ur och vänder bort hästarna. Det är någonting som jag fortfarande tränar på hela tiden.

 

Jag satsar på denna sport och tanken är väl att flyttlasset med två hästar ska börja rulla inom snar framtid.

 

Jag tränar kontinuerligt för Robert Johansson och har även ett "eget" stall på hans gård där jag har mina hästar. Utöver det så studerar jag till lärare på LTU med inriktning ämneslärare gymnasium historia och samhälls.

 

Är 163 cm lång och väger 57 kg.. Här tog det slut på fantasi som ni kanske märker. Vill ni veta något mer så lämna gärna en kommentar.

 

Hoppade Egny i förrgår för Robert. Vi har ju lite att träna på, hon är ganska ofokuserad när det kommer andra hästar gåendes, eller då andra hästar är med och tränar. Ingenting som jag inte tror kommer kunna fixas dock, hade samma problem med Gavina när jag köpte henne för 4 år sedan.

 

Men det är som irriterande när man kommer mot ett hinder och känner att hon inte alls är med i matchen. Och istället, oavsett hur mycket ben jag tycker jag rider med, hur stabil hand och bra kontakt jag än försöker ha mellan hand och mun så går hon på sidan. Sen gör hon den endast en gång, nästa gång man styr mot då hoppar hon. Lite som om hon inte ens kollade på hindret första gången.

 

Nu har jag i alla fall anmält mig till en P&J med Egny på söndag. Tror det kan vara en bra start för oss två på tävlingsbanan där jag får se hur hon beter sig på banan när det då är många störningsmoment så som andra hästar och människor. Kommer nog gå bra, vi kommer endast rida 90 cm och jag ska helt enkelt rida med 1 kg is i magen.

 

 

 

 

Hur kan det komma sig att man kan rida så mycket bättre med lite ilska bubblandes i kroppen? 

 

Egny har varit riden av stora karlar före det att jag köpte henne, karlar som har mer muskler än mig, mer styrka och uthållighet. Karlar som kan sitta tillbaka och krulla ihop nästan vilken häst som helst. Jag däremot är 163 cm, 56 kg liten tjej med ett gymkort som samlar damm. 

 

Igår när jag red så kände jag tillslut att min gräns blev nådd. Svamlet var över. Egny, hon må vara en bebis men att fokusera på arbetet och inte skygga för hästar ute på vägen 40 meter bort anser jag mig kunna kräva av henne. 

 

Jag tycker mig alltid rida med mycket ben men när jag blir frustrerad så kommer en annan styrka fram tydligen. Skänkeln glappade inte en gång från sidan på hästen. Helt plötsligt hade hon en så samlad galopp, bar sig själv perfekt och skulle inte ens fundera att kolla på annat. 

Tänkte själv då att "vad konstigt att jag inte blir trött i benen".. Jag kände ingen trötthet alls. Mycket beröm åt hästen men sen när jag satt av och hade släppt mitt lilla humör så insåg jag. Jag var trött, benen bar knappt, träningsvärken idag är makalös. Hur bar jag mig åt? Jag red med muskler jag inte ens har.. 

 

Kan väl ändå inte bara vara jag som rider lite bättre när jag rider med aggression inom mig? 

 

Ps. Aggressionsridning innebär ej att straffa hästen eller dylikt. Aggressionsridning anser jag är när man helt plötsligt inte bryr sig om något annat än att stunden, hästen, ridningen, och morgondagens resultat. 

 

 

Att saker kan hända så snabbt är makalöst. Gavina som är så duktig och i stort sätt själv lastad fick för två dagar sen ett frispel på vägen ur bussen. Jag har en B-korts umebuss, när man fäller ner rampen har man två dörrar som förs åt sidan, en på vardera sida av rampen, sen en extra liten tak del, svårt att förklara. 

 

Jag hann inte fälla upp takluckan, hon kastar ut huvudet och "fastnar".. Ni hästmänniskor vet att när en häst känner sig stressad så agerar dom Impulsivt. Gavina hoppar fram och får båda fram mellan sido dörrarna och rampen. För mig var det bara att backa och försöka lugna. Hon sliter i panik för att ta sig lös. Halkar, ligger ner och på sida försöker att ta sig lös. Tillslut lyckas hon ! Utrymmet mellan rampen och sido dörrarna är kanske 1-2 dm brett.

 

Trodde ett ben skulle vara av men nej, skrubb sår , några få lösa hudbitar som inte ens behöver sys, och en sko lös, ena sporren var klyvd, andra helt borta. 4 dagar i box sen ytterligare 6 dagar vila och sen kommer hon vara helt ok igen. 

 

När sådant händer inser man hur snabbt det kan hända. En enda liten olycka hos en annars så skötsam häst att transportera.. 

 

Älskar henne så! 

Tjejen som bara vill ha kärlek ❤️

 

Hemma efter en helt underbar vecka i alanya med Gino och Massimo. Mycket sol, 35+ varje dag, mycket fest och trevligt sällskap. Förutom en tarminflammation finns det ingenting att klaga på. 

 

Är hemma och mer taggad än någonsin till att starta denna sensommar säsong! 

 

Vaknar upp och är så himla förkyld. Lite lätt feber, nyser, hostar och är bara allmänt seg och en rejäl huvudvärk.

Usch! Tänkte först låta båda damerna vila eftersom att jag inte vill bli ännu mer sjuk när jag åker till Stockholm imorgon och Turkiet på söndag, men efter en god lunch på Norrigården och lite vila så bestämde jag mig för att ändå sitta upp på Egny, är så glad att jag gjorde det. Hon är så duktig! Hoppade en oxer på 1 m med henne och hon sköter sig så bra. Hon börjar komma mer och mer till den där hästen jag vill ha. I början tyckte jag att hon var lite för slö. Gick inte ens att hålla igång galoppen efter hinder, men med lite träning och sammarbete så är hon nu helt underbar.

Behöver inte längre gasa efter hinder eller mot hinder, är bara att sitta och njuta av åkturen, självklart jobba också, vilket alla ryttare vet så är det ju inte bara att sitta och åka men jag tror ni förstår vad jag menar när jag säger så.

 

Tror detta kommer bli så bra i slutändan. Och direkt efter min semester blir det jobb för båda damerna så vi får en säsong i slutet av sommaren.

 

 

Sen var det Egnys tur och hon hoppade sin första bana med mig, dock bara på 4 hinder men det är ju en början!

Innan igår har vi endast hoppat ett räcke på 90 cm som högst, men nu gjorde vi en kort bana på 1 m. Känner hur allt bara börjar klicka bättre och bättre med oss. Så i eftermiddag blir det nog ett till hopp pass med henne och idag tänkte jag testa och se hur hon fungerar på titt hinder. Försöker vara väldigt försiktig med henne med tanke på att hon endast är 5 år. Så tror det är bättre att ta det lugnt just nu i början och inte stressa någonting, känns som om att det kan bli tvärtom och dåligt om jag stressar henne till höga höjder och svåra banor. Jag måste lära mig henne och hon måste lära sig hur jag fungerar.

 

På Lördag åker jag till Stockholm och sedan vidare till Turkiet och Alanya, så då får hon en veckas vila och återhämtning. Jag också för den delen!

 

Nu däremot bär det av mot min förra häst, Catwalk Of Eurostable's grav en bit utanför stan. Har inte varit där på 2 år, vilket enligt mig är 2 år för länge.

 

xo

 

 

 

  

 

Behandling av båda damerna idag av Anna Semrén, Gavina hade mindre spänningar bak som beror på den dåliga sadel hon haft. Enkel massage och laser skulle ordna det. 

 

Egny hade samma men mer beroende på den långa transportresan hon gjort. Lite justering och sen massage. Fick så mycket beröm för henne av Anna så man svävar lite på moln resten av veckan tror jag. Anna säger att med rätt träning kommer hon bli helt underbar! Hon anser att hon är så fin och spänstig. 

 

Sedan kom AB nian och provade ut sadel åt G och E, tro eller ej men dom har samma storlek på sadeln. 17" 32 vidd. Kan man ha sån tur? 

 

Blev en ny prestige åt damerna. Helt underbar dag! Avslutade den med att kolla på lite hoppträning i Piteå tillsammans med Lollo ❤️

 

Idag var hon guld värd! Vi red till ridbanan för ett litet pass. Mitt 10 åriga sto blev rädd för den konstiga färgen som hade sprejats på vägen för att markera ut groparna på vägen. Men egny hon bara gick förbi även om Gavina stressade och inte ville gå. 

 

Väl på ridbanan skötte hon sig helt perfekt! Och galoppen gör mig så lycklig. Helt galet vilken häst jag verkar ha köpt! Hoppas bara att hoppningen går lika bra.

 

Red lillan igår, mycket energi som blev något bocksprång, en ställning och mycket ofrivillig trav. Blev lite orolig vad jag hade köpt. 

 

Idag däremot, hur underbar som helst. Hon bär sig så fint och har en fin trav. Lite galopp blev det också och kan bara säga wow! Tror verkligen att detta är något för framtiden. Är så glad just nu. Så nu blir det bara att fortsätta i lugnt tempo.

 

xoxo

Nu är hon äntligen här. Min fina flicka. Ikväll är första passet på henne. Håll tummarna nu att hon är fin! 

Känns helt galet. För bara några veckor sen stod jag här med en skadad häst och trodde aldrig att jag skulle kunna få en bra säsong, trodde hela säsongen var över. Efter alla mina problem ställer jag alltid in mig på det värsta. Nu helt plötsligt har jag en frisk Gavina som håller på att sättas igång. En Egny som står på transporten nu från Holland. Som anländer i Sverige imorgon. Sen på Onsdag åker hon upp till Stockholm och på Torsdag anländer hon i Boden.

 

Har jag tur och allt går som jag vill och önskar kanske jag får en riktigt rolig och underbar sensommar säsong. Och med två hästar för första gången i mitt liv.

 

Sitter nu med kö plats 107 hos folksam och ska teckna försäkring på Egny. Helt galet kan man tycka men har gått från nr 172 till 107 på mindre än fem minuter. Är så nervös och så lycklig på samma gång, jag har köpt min första helt egna häst.

 

Kommer bombardera bloggen med bilder på henne när hon anländer. Mitt fina lilla 5 åriga skimmel sto.

 

xoxo

Gavina gick igenom hela kollen utan problem. Helt frisk och fräsch, så nu är det dags för igångsättning.

 

2 veckor med skritt

2 veckor med skritt och trav

2 veckor med skritt, trav och galopp

 

Sen ska hon vara på banan igen och kunna ridas normalt. Känns helt underbart! Så nu gäller det endast att införskaffa sig en ny sadel till henne. Vi har beslutat att sälja vår dressyrsadel och sedan köpa en Prestige eller Butet sadel åt henne. Vår hoppsadel som vi har nu kommer jag behålla och sen köpa en fårskinnspadd till den så kan jag använda den på Egny när hon kommer. Då hon bara är 5 år så tror jag det är lika bra, hon kommer ju fortfarande växa och skaffa lite mer muskler. Tro mig, jag vet! När vi köpte Gavina växte hon 5 cm på första året. Var ingen liten 164 cm häst längre. Som tur är gillar jag stora hästar.

 

Längtar så himla mycket efter min nya lilla stjärna

 

Nu sitter man här i väntrummet igen. Var in för tre veckor sedan då Gavina blev halt under ett ridpass. Skulle hoppa och när jag började trava så var hon halt på ytter fram. Jag böt varv och då böt Gavina ben att vara halt på till det nya yttre fram. Fick helt enkelt gå hem med henne och ringde veterinär Anna Semrén direkt. Anna kommer och förklarar då att Gavina hade inflammation i hela ryggen. Gick inte att böja bak då ryggen gjorde för ont. Tyvärr pga sadelfel, något vi försökt undvika på alla sätt med hjälp av sadelmakare. Men även specialister kan göra missar. 10 dagar på metacam sen in på Evidensia. Ryggen var bra men då hon stått och avlastat hade det blivit överansträngning båda fram. Enkel behandling och nu är det dags för återbesöket. Håll tummarna !

Har fått lite kommentarer angående att bloggen varit nere ett tag. Men nu är det dags igen! Anledningen till att bloggen har varit nere är ändrade "familje förhållanden" då jag och sambon gjort slut. 

 

Om ca 2 veckor anländer min nya stjärna. Ett sto från Holland f.09 efter campbell - navarone . Tävlad 1 m med prok certifikat. Prok certifikat innebär att hon är godkänd för avel i Holland. Ser henne som ett riktigt framtidslöfte!

 

Har analyserat mycket över helgen. Kanske för mycket. Analyserar både vad jag gjort, vad jag gör, vad hästen gör, inte gör och vad vi tillsammans lyckas med. Vad som förbättrats och vad som måste förbättras. 

 

När jag kommer hem och sitter och kollar på videorna så inser jag att jag är väldigt kritisk, hård och en riktig vinnarskalle. Kanske för kritisk, hård och vinnarskalle för mitt eget bästa. Eller kanske det är så det ska vara?

River vi ett hinder deppar jag ihop. Får vi ett stopp så tar det väldigt lång tid för mig innan jag vill prata om ritten. Jag måste smälta allt. Även när vi är felfria så är jag inte helt nöjd hur länge som helst. Kommer ändå det där lilla, men tänk om. Men tänk om, om jag kanske hade tagit en lite snävare sväng där. Tänk om jag hade tryckt igång temot lite mer. 

 

Allt det där som snurrar runt i mitt huvud på tävlingarna försvinner när jag sen kollar på videorna. När jag tittar på videorna så inser jag att tempot inte är så dåligt. Svängarna är ganska bra. Hästen hoppar super fint. Jag lägger henne inte för nära eller för stort så ofta som jag tycker när jag väl rider.

 

Som min tränare sa, när man väl tävlar så är man aldrig helt nöjd innan man vinner, och knappt när man vinner känns allt bra. 

 

Tror jag måste träna på att släppa lite av alla krav jag har på mig själv. Ge mig själv lite beröm också och inte bara hästen. För måste säga att det är ytterst sällan jag anklagar Gavina för något av det negativa som händer när vi väl är på tävling. Glömmer som bort att vi är två, det kanske inte alltid är bara jag som klantat något?

 

Helgen slutade iallafall med en placering i 120 cm klassen, blev placerad 14 av 55 och en fin rosett fick vi. Efter detta inlägg måste jag ändå lägga till att jag är väldigt NÖJD med hästen och helgen, efter jag kommit hem och släppt all press från tävlingsplatsen ♥

 

Var i Kiruna och tävlade i helgen. Vi startade vår första 120 cm klass.

 

Fredag: Red Gavina på morgonen och kände igenom henne, taggad till tusen var hon. På framhoppningen sen när klassen skulle starta var hon inte riktigt där jag ville. Fick inte fram henne för skänkeln, och fick inte heller den där lydnaden jag ville ha efter hinder. Väl inne på banan var jag alldelens för spänd för att kunna få ut någonting nyttigt i min ridning. Red henne i botten på hinder nr 2 vilket resulterade i ett pet på bakbommen, mot kombinationen hinder 7 a och b så blev jag lite för spänd vilket också fick Gavina till att tappa fokus och jag hittade inget läge alls. Istället för att bara rida henne mot hinder blev jag bromsande och hon kunde inte annat än att stanna. När jag sen kom på kombinationen en andra gång hoppade hon så fint att jag tappade stigbygeln och när jag inte fick tag i den valde jag att lägga en volt och utgå.

 

Lördag: En vanlig A:0 + A:0. Hon kändes 100 ggr bättre och lyssnade helt perfekt. Lugn och följsam. Lite spänd för all rörelse omkring henne men funkade ändå bra. Vi går in och jag försöker att bara andas och slappna av själv. Har lite dåligt tryck i början vilket resulterar i att vi kommer stort på hinder nr 2 och jag kommer i bakläge i språnget men bommarna ligger kvar. Lång bana och spänningen gör att jag snabbt blir trött. Efter hinder nr 8 inser jag att nej, nu måste jag andas djupt och bara rida. Vi dubbelnollar! 

3 placerade och jag låg 4a med under 2 sek.

 

Söndag: Spänd häst. Nerverna på utsida. Sitter upp, hon ställer sig lätt.. Stressen kommer till mig, fan.. Är hon som i fredags? Kommer jag rida som i fredags? Travar fram henne utomhus i väntan på att komma in på framhoppningen, Hon kollar på allt annat, svår att sakta av men galoppen känns bra. På framhoppningen sköter hon sig väldigt bra men har mycket egen vilja. Försöker bortse lite från det och bara sköta mitt. När vi väl ska in på banan så vägrar hon gå in. Måste bli ledd in för att ens få in henne i ridhuset. Mot hinder nr 1 känner jag bara, wow. Mot hinder nr 3 inser jag att Gud, hon går ju verkligen bra nu! Jag får dom där svängarna jag aldrig trodde jag skulle få. 

2 placerade, jag kommer 3a med 1.1 sek.

 

Nu på torsdag är det Umeå som gäller. Nationell tävling med 3 st 120 cm klasser för mig och Gavina. Har suttit och kollat mycket på filmerna och analyserat vad jag ska försöka förbättra, tror jag är redo för att satsa på en placering, Dock är det riktigt tufft motstånd, ca 70 starter per klass. Jag kommer rida som jag skulle för en placering men kommer verkligen inte bli besviken om det inte blir det. Ska rida för en placering men med åtanke och god planering. Det ska helt enkelt kännas bra för oss båda.

 

 

 

Har ridit kurs i helgen för Jane. Hästen har skött sig väldigt bra, hon har varit avslappnad och följsam. Några små missförstånd men gick otroligt mycket bättre än sist jag tränade för Jane.

 

Det vi måste träna mer på är lydnaden på marken. För hon taxerar bra in, hoppar bra och är lugn före hinder. Problematiken ligger efter hinder / mellan hinder, speciellt på böjda spår. Efter hinder tar det lite för lång tid för mig att få tillbaka henne i en lugn galopp. Men mycket beror på att jag har svårt för att själv komma ner i sätet igen efter hinder. Försökte vara snabb sist jag hoppade vilket resulterade i att jag, med ryggproblem, knäckte till ryggen så mycket att jag nu har inflammation i mitt bäckene. Kan inte förstå att jag ändå lyckades hoppa bana idag med den smärta som jag har. Tror det kallas tjurskallighet..

 

Men jag ska nog hitta min teknik som fungerar också för mig rygg och för Gavina. Sen måste vi träna på att när jag går på ett böjt spår, som idag, så även om Gavina ser ett annat hinder som hon då börjar suga mot så ska hon inte bli irriterad och stressad när jag då svänger henne mot ett annat hinder. Hon måste som förstå att det är MIG hon ska lyssna på. Även hur gärna hon vill vara duktig och snäll, och hur gärna hon bara vill hoppa så får hon inte bli irriterad när jag "rättar" henne.

 

Hoppade iallfall en bana på 120+ med 10 hinder och tyckte vi fick ett riktigt bra flyt. Sen måste jag få tag lite mer i dom där bogarna så hon inte flyter ut. Men träning ger färdighet eller hur?

 

Torkade bort tårarna och for till stallet för en lektion för Robert. Idag skulle jag testa hoppa på hack, gick ändå bättre än sist men problemet ligger fortfarande i att hon blir för låg i formen och jag får inte upp henne. Förr så kom de till den punkten att hon stannade för att hon inte såg hindret, nu fick jag upp henne lite mer men inte nog, hon gick i botten några gånger och drog med sig bommarna. 

 

Vi bestämde oss iallafall för att ditcha det i hoppningen men ändå inte helt sluta rida på det. Som Robert sa, med det får jag träna min egen inverkan på hästen med kroppen mer. Alltså använda mer ben och säte när jag rider. Sen trivs ju hon så bra på det! 

 

Red iallafall en liten bana på 110-120 cm och det gick ändå bra men jobba fick jag 😉

 

Har även tagit en bild på mina tyglar idag då det var en tjej som skrev att hon hade problem med att tyglarna for ur handen. Jag hade samma problem men så fick jag dessa i julklapp! Helt underbara för ett bra fäste. 

 

Över i bild är vanliga tyglar och under är mina med extra stora "pluppar". (Egentligen är de hopptyglar men rider alltid med dom)