msilverplats

Har analyserat mycket över helgen. Kanske för mycket. Analyserar både vad jag gjort, vad jag gör, vad hästen gör, inte gör och vad vi tillsammans lyckas med. Vad som förbättrats och vad som måste förbättras. 

 

När jag kommer hem och sitter och kollar på videorna så inser jag att jag är väldigt kritisk, hård och en riktig vinnarskalle. Kanske för kritisk, hård och vinnarskalle för mitt eget bästa. Eller kanske det är så det ska vara?

River vi ett hinder deppar jag ihop. Får vi ett stopp så tar det väldigt lång tid för mig innan jag vill prata om ritten. Jag måste smälta allt. Även när vi är felfria så är jag inte helt nöjd hur länge som helst. Kommer ändå det där lilla, men tänk om. Men tänk om, om jag kanske hade tagit en lite snävare sväng där. Tänk om jag hade tryckt igång temot lite mer. 

 

Allt det där som snurrar runt i mitt huvud på tävlingarna försvinner när jag sen kollar på videorna. När jag tittar på videorna så inser jag att tempot inte är så dåligt. Svängarna är ganska bra. Hästen hoppar super fint. Jag lägger henne inte för nära eller för stort så ofta som jag tycker när jag väl rider.

 

Som min tränare sa, när man väl tävlar så är man aldrig helt nöjd innan man vinner, och knappt när man vinner känns allt bra. 

 

Tror jag måste träna på att släppa lite av alla krav jag har på mig själv. Ge mig själv lite beröm också och inte bara hästen. För måste säga att det är ytterst sällan jag anklagar Gavina för något av det negativa som händer när vi väl är på tävling. Glömmer som bort att vi är två, det kanske inte alltid är bara jag som klantat något?

 

Helgen slutade iallafall med en placering i 120 cm klassen, blev placerad 14 av 55 och en fin rosett fick vi. Efter detta inlägg måste jag ändå lägga till att jag är väldigt NÖJD med hästen och helgen, efter jag kommit hem och släppt all press från tävlingsplatsen ♥