msilverplats

Idag har varit en jobbig dag. Har legat på Sunderbyn hela dagen och sån galen smärta. Har en allergisk reaktion som gör att hela min kropp, varje del av min hud, gör ont. Så fort någon ska bara stryka mig på axeln så gör det ont. Hela mitt ansikte är svällt och jag känner mig så himla svag. Lite glädje fick man dock när Robert satt upp och red Gavina åt mig idag. Så himla roligt att se när någon annan ska rida ens häst, och på ett konstigt sätt är det roligt att höra när någon annan tycker att hon kan vara svår, då vet man att det är inte bara jag som inte kan vissa saker, det är även hon som inte riktigt förstår. Skulle kännas jobbigt om jag skulle ha sjukt svårt för någonting och sedan skulle kanske du som läser detta sitta upp och allt skulle gå hur smidigt som helst, då vet man ju utan tvekan att det är en själv som är problemet. Så länge som någon annan har samma problem så vet man ju att allt inte bara sitter i sin egen ridstil. 

 

Beröm fick vi också dock, hon har blivit mer följsam och lätt i handen sen så fick man lite komplimanger från sidlinjen också av folk som tycker att hon ser mer harmonisk ut, fin i hullet och har en bra samling. Kändes som ett bra avslut på en annars väldigt jobbig dag!

 

Hemma med feber och trött som tusan men kan inte sova. Första dagen på länge som man inte kan göra någonting och jag är redan uttråkad. Som tur är har jag en underbar pojkvän som kommer hem med sushi strax och sen ska jag tvinga med mig honom på affären och handla lite, behöver egentligen ingenting hem men jag måste bara aktivera mig! 

 

Dagen har besått av en riktigt lång sovmorgon och sedan mot BRK för en hopplektion med Malin. Hon fick träna lite galoppbommar, en kort bana med fokus på balans, svängar, lydnad och att mäta avstånd själv och jag måste säga att hon gjorde ett väldigt bra jobb! Känns kul att få se hur Malin och Naromi kommer utvecklas i framtiden, tror dom har stora möjligheter att lyckas bra på tävlingsbanorna till sommaren.

 

Imorgon är det min tur att träna lite hoppning med Gavina och jag längtar så himla mycket. Är så himla taggad tills tävlingssäsongen startar och vi ska starta vår första 120. Har tänkt att jag snart måste skriva och berätta lite om Gavina och hur allt gick till när jag skaffade henne, min lilla Danska på 169 cm. Vad tycker ni? Skulle det vara intressant läsning?

 

Första bilden på Gavina.

Danmark 2010 (Datumet på bilden stämmer inte)

Sitter och läser på den där sidan ask. Vad folk skriver till Paulina Molander, Amanda Carlsson och Emilia Samuelsson. Jag kan inte förstå hur andra människor kan vilja trycka ner någon på sådana sett som dom gör på ask. Dessa tjejer är otroligt fina personer och duktiga ryttare, att man kan sitta på andra sidan datorn och trycka ner folk utan att ens skriva sitt namn är fel. Dock måste jag vara ärlig och erkänna att jag själv gjort detta för något år sedan men när man sedan blir äldre så ångrar man sådant så sjukt mycket. 

 

Tänk på vad ni skriver och gör, ni kan såra folk grymt mycket och NI som skriver detta skulle aldrig vilja att någon skriver sådant om er! 

Vad är det med denna kyla? Helt galet vad kallt det är nu, jag som hade hoppats på värme så man kunde rida ut i skogen och träna lite intervaller med Gavina. 

 

Igår var det inflyttningsfest på schemat med 30 gäster på 66 kvm, ljudnivån var högre än på klubben och man fick tränga sig förbi folk för att ens ta sig till köket. Men det värsta var nog kön till toaletten! Har dock aldrig haft så kul på en fest som man ordnat själv. Brukar alltid oroa mig annars för allt som kan gå sönder osv. 

 

Nu är det stallet för lite mys med G och sen hem för att göra sig klar och åka på kusinens födelsedagsfest. Tror detta kommer bli en tröttsam helg, ingen vila här inte.

 

Tidig morgon i stallet med morgonjour och ett ridpass på BRK med mamma. 

Vi började med lite flyttningar sen samlad galopp, galoppombyten och avslutade med hoppning.

Gick ganska bra ändå. Började med att hoppa ner mot kortsidan men kände att jag inte riktigt fick fram henne som jag önskade så beslutade mig då att gå på hindret från andra hållet upp mot C då vi fick mer avstrånd mot nästa kortsida då och det kändes mycket bättre. Hon backade inte tillbaka på samma vis som när jag red från andra hållet. Avslutade med att hoppa 140 cm med henne och vi fick ett riktigt bra språng.

 

Jag brukar alltid filma när jag hoppar för jag anser att man utvecklas bäst själv när man har möjligheten att kolla på sin egen sits, takt och vad hästen gör. Då kan man vara lite extra självkritisk och sen förbättra det man själv anser måste förbättras. Vad anser ni? Brukar ni filma när ni rider? Och vad är anledningen till att ni filmar? För min del så filmar jag mestadels så att jag själv kan utvecklas på egen hand. 

 

 

Har tänkt ganska mycket på allt som kan hända. Både gott och ont.

Har ägt Gavina i snart fyra år och under de fyra åren har boxvila och rehabilitering varit den största delen av vår tid tillsammans. Började med tänder som skulle dras, sen satte jag igång henne igen. Strax efter kom en hasskada som resulterade i nio månader på box. När jag väl fick igång henne igen, två svängar av bihåleinflammation. När det var över, en sväld sena. Och till slut, allergi.. Dessa är våra dalar, våra nedgångar.

 

Men allt dåligt kommer väl med någonting gott också? Och det har det gjort.

Tog tag i saken och kände att nej, jag kan inte gräva ner mig i all otur, jag måste se till och satsa nu när hon är frisk och kry. Ringde en kontakt i Söderhamn, en ryttare som tävlar 150 hoppning, kommit med i VM och har lång erfarenhet av hästar. Packade mina saker och åkte ner med hästen i fem veckor. Fem veckor som gett mig mer i livet än någonting annat. Åkte ner som en otränad ryttare som var rädd för hinder högre än 1 m. Var rädd för att rida mot hinder. Vågade inte rida framåt så att "hovarna smattrade". Hade en häst som knappt gick att ställa igenom, gick inte att samla, hade en lång och låg form och en kantig galopp.

 

Nu har jag en kondition som heter duga, en vilja att rida och hoppa. Tävlat min första 110, ska starta 120 i februari. Tränar på 140 och vill bara uppåt.

Har en häst som är hur följsam som helst, en fin galopp, kan samla sig och ger allt hon kan i hoppningen. Nog har vi vårt att göra fortfarande, galoppombyten måste förbättras och hon måste bygga lite mer muskler, men även om vi har en dålig dag kan det inte jämföra sig med de bra dagar vi hade förra vintern. 

 

Vill bara ha fler hästar, mer tid i stallet och mer tid på hästryggen samt mer tid i stallet som instruktör. Hästvärlden är det bästa som finns just nu. Skulle aldrig byta det mot något i denna värld.

 

 

 

 

140 cm

 

Gott nytt år alla.

Mitt nyår bestod av middag och bingo med familjen och sedan en jäkla fest som resulterade i att jag kom till sängs 05:00.. Pigg och kry idag? Skulle inte tro det va! 

Imorgon är det hoppning med Gavina som gäller kring 16 tiden och sen middag med vänner. Hoppas alla hade ett bra nyår! 😄🎉