msilverplats

Hoppade Egny i förrgår för Robert. Vi har ju lite att träna på, hon är ganska ofokuserad när det kommer andra hästar gåendes, eller då andra hästar är med och tränar. Ingenting som jag inte tror kommer kunna fixas dock, hade samma problem med Gavina när jag köpte henne för 4 år sedan.

 

Men det är som irriterande när man kommer mot ett hinder och känner att hon inte alls är med i matchen. Och istället, oavsett hur mycket ben jag tycker jag rider med, hur stabil hand och bra kontakt jag än försöker ha mellan hand och mun så går hon på sidan. Sen gör hon den endast en gång, nästa gång man styr mot då hoppar hon. Lite som om hon inte ens kollade på hindret första gången.

 

Nu har jag i alla fall anmält mig till en P&J med Egny på söndag. Tror det kan vara en bra start för oss två på tävlingsbanan där jag får se hur hon beter sig på banan när det då är många störningsmoment så som andra hästar och människor. Kommer nog gå bra, vi kommer endast rida 90 cm och jag ska helt enkelt rida med 1 kg is i magen.

 

 

 

 

Hur kan det komma sig att man kan rida så mycket bättre med lite ilska bubblandes i kroppen? 

 

Egny har varit riden av stora karlar före det att jag köpte henne, karlar som har mer muskler än mig, mer styrka och uthållighet. Karlar som kan sitta tillbaka och krulla ihop nästan vilken häst som helst. Jag däremot är 163 cm, 56 kg liten tjej med ett gymkort som samlar damm. 

 

Igår när jag red så kände jag tillslut att min gräns blev nådd. Svamlet var över. Egny, hon må vara en bebis men att fokusera på arbetet och inte skygga för hästar ute på vägen 40 meter bort anser jag mig kunna kräva av henne. 

 

Jag tycker mig alltid rida med mycket ben men när jag blir frustrerad så kommer en annan styrka fram tydligen. Skänkeln glappade inte en gång från sidan på hästen. Helt plötsligt hade hon en så samlad galopp, bar sig själv perfekt och skulle inte ens fundera att kolla på annat. 

Tänkte själv då att "vad konstigt att jag inte blir trött i benen".. Jag kände ingen trötthet alls. Mycket beröm åt hästen men sen när jag satt av och hade släppt mitt lilla humör så insåg jag. Jag var trött, benen bar knappt, träningsvärken idag är makalös. Hur bar jag mig åt? Jag red med muskler jag inte ens har.. 

 

Kan väl ändå inte bara vara jag som rider lite bättre när jag rider med aggression inom mig? 

 

Ps. Aggressionsridning innebär ej att straffa hästen eller dylikt. Aggressionsridning anser jag är när man helt plötsligt inte bryr sig om något annat än att stunden, hästen, ridningen, och morgondagens resultat. 

 

 

Att saker kan hända så snabbt är makalöst. Gavina som är så duktig och i stort sätt själv lastad fick för två dagar sen ett frispel på vägen ur bussen. Jag har en B-korts umebuss, när man fäller ner rampen har man två dörrar som förs åt sidan, en på vardera sida av rampen, sen en extra liten tak del, svårt att förklara. 

 

Jag hann inte fälla upp takluckan, hon kastar ut huvudet och "fastnar".. Ni hästmänniskor vet att när en häst känner sig stressad så agerar dom Impulsivt. Gavina hoppar fram och får båda fram mellan sido dörrarna och rampen. För mig var det bara att backa och försöka lugna. Hon sliter i panik för att ta sig lös. Halkar, ligger ner och på sida försöker att ta sig lös. Tillslut lyckas hon ! Utrymmet mellan rampen och sido dörrarna är kanske 1-2 dm brett.

 

Trodde ett ben skulle vara av men nej, skrubb sår , några få lösa hudbitar som inte ens behöver sys, och en sko lös, ena sporren var klyvd, andra helt borta. 4 dagar i box sen ytterligare 6 dagar vila och sen kommer hon vara helt ok igen. 

 

När sådant händer inser man hur snabbt det kan hända. En enda liten olycka hos en annars så skötsam häst att transportera.. 

 

Älskar henne så! 

Tjejen som bara vill ha kärlek ❤️

 

Hemma efter en helt underbar vecka i alanya med Gino och Massimo. Mycket sol, 35+ varje dag, mycket fest och trevligt sällskap. Förutom en tarminflammation finns det ingenting att klaga på. 

 

Är hemma och mer taggad än någonsin till att starta denna sensommar säsong! 

 

Vaknar upp och är så himla förkyld. Lite lätt feber, nyser, hostar och är bara allmänt seg och en rejäl huvudvärk.

Usch! Tänkte först låta båda damerna vila eftersom att jag inte vill bli ännu mer sjuk när jag åker till Stockholm imorgon och Turkiet på söndag, men efter en god lunch på Norrigården och lite vila så bestämde jag mig för att ändå sitta upp på Egny, är så glad att jag gjorde det. Hon är så duktig! Hoppade en oxer på 1 m med henne och hon sköter sig så bra. Hon börjar komma mer och mer till den där hästen jag vill ha. I början tyckte jag att hon var lite för slö. Gick inte ens att hålla igång galoppen efter hinder, men med lite träning och sammarbete så är hon nu helt underbar.

Behöver inte längre gasa efter hinder eller mot hinder, är bara att sitta och njuta av åkturen, självklart jobba också, vilket alla ryttare vet så är det ju inte bara att sitta och åka men jag tror ni förstår vad jag menar när jag säger så.

 

Tror detta kommer bli så bra i slutändan. Och direkt efter min semester blir det jobb för båda damerna så vi får en säsong i slutet av sommaren.

 

 

Sen var det Egnys tur och hon hoppade sin första bana med mig, dock bara på 4 hinder men det är ju en början!

Innan igår har vi endast hoppat ett räcke på 90 cm som högst, men nu gjorde vi en kort bana på 1 m. Känner hur allt bara börjar klicka bättre och bättre med oss. Så i eftermiddag blir det nog ett till hopp pass med henne och idag tänkte jag testa och se hur hon fungerar på titt hinder. Försöker vara väldigt försiktig med henne med tanke på att hon endast är 5 år. Så tror det är bättre att ta det lugnt just nu i början och inte stressa någonting, känns som om att det kan bli tvärtom och dåligt om jag stressar henne till höga höjder och svåra banor. Jag måste lära mig henne och hon måste lära sig hur jag fungerar.

 

På Lördag åker jag till Stockholm och sedan vidare till Turkiet och Alanya, så då får hon en veckas vila och återhämtning. Jag också för den delen!

 

Nu däremot bär det av mot min förra häst, Catwalk Of Eurostable's grav en bit utanför stan. Har inte varit där på 2 år, vilket enligt mig är 2 år för länge.

 

xo